Migrationsdomstolens utredningsskyldighet

Doktorand: Isa Cegrell Karlander

Avhandlingsprojektet handlar om migrationsdomstolens utredningsskyldighet. I fokus står alltså domstolens – och domarnas – roll i handläggningen av migrationsmål. Syftet är att generera en ny och fördjupad kunskap om hur domstolens utredningsansvar kan förstås liksom hur det tillämpas i praktiken idag.

Eftersom Utlänningslagen inte innehåller några processuella bestämmelser som tar sikte på processledning eller bevisning i allmänhet har migrationsdomsstolen att förhålla sig till 8 § Förvaltningsprocesslagen (FPL), vilken stadgar att rätten ska tillse att målet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver. Det innebär att domstolen har huvudansvaret för att utredningen i målet blir tillräcklig. Vilka krav som kan ställas på utredningens omfattning och kvalité beror på vilken måltyp det är fråga om. Det går alltså inte att ge något generellt svar på när rättens utredningsskyldighet ska anses vara fullgjord.

I praktiken kan det t.ex. handla om i vilken mån domaren ska processleda. Vad kan egentligen förväntas av domstolen under en förhandling när parterna inte ställer frågor om sådant som är centralt för målet? Ska domaren ställa kompletterande frågor och på så sätt åtgärda en bristfällig utredning? Eller ska domstolen, i och med att det kan sägas ankomma på parterna att föra fram den utredning på vilket rätten ska grunda sin bedömning, avstå från kompletterande frågor även om utredningsmaterialet är otillfredsställande? Har domstolen fullgjort sitt utredningsansvar enligt FPL 8 § genom att kalla till muntlig förhandling?

Det är nog inte särskilt kontroversiellt att hävda att migrationsmålen är något av en udda fågel bland förvaltningsmål. Migrationsmål karakteriseras ibland som tillståndsmål i vilka den enskilde (asylsökande) söker utverka en förmån (uppehållstillstånd) från det allmänna; ett s.k. gynnande beslut.  När det gäller gynnande tillståndsbeslut bär den enskilde i normalfallet utredningsbördan såväl som bevisbördan. Men även om migrationsmålen räknas till dessa gynnande tillståndsbeslut aktualiserar de samtidigt grundläggande mänskliga fri- och rättigheter. Den senare aspekten medför att kravet på domstolens utredningsansvar i migrationsmål rimligtvis måste ställas högre än i andra ansökningsmål (se MIG 2006:1).

Utredningsskyldigheten i migrationsmål handlar inte sällan om att utreda förhållanden i andra länder. Det krävs god kännedom om de politiska förhållandena i den asylsökandens hemland för att kunna avgöra t.ex. vilken typ av politisk aktivitet eller religiös tillhörighet som skulle kunna föranleda förföljelse där. Även om det i teorin kan te sig självklart att domstolen alltid ska göra en självständig bedömning av situationen i det land som utlänningens skyddsbehov ska prövas mot, är det i praktiken inte givet hur detta görs bäst. Visserligen har domstolen enligt officialprincipen, både en rätt och en skyldighet att ta initiativ till kompletterande utredning när så behövs. Men mot bakgrund av att Migrationsverkets landinformationsenhet är expertmyndighet gällande länderkunskap samtidigt som dess förvaltningsprocessenhet är part i domstolsprocessen, råder delade meningar om rätten är skyldig att ex officio ta in landinformation och om domstolen faktiskt har tillräckliga kunskaper att bedöma landinformation självständigt.

Domstolens utredningsskyldighet kan förstås studeras ur många olika perspektiv och självfallet påverkar, förutom Förvaltningsprocesslagen och Utlänningslagen, även Europakonventionen för mänskliga rättigheter, EU-direktiv och internationella konventioner domstolens handläggning.

Min ansats är att utreda vad utredningsskyldigheten i 8 § FPL innebär för migrationsdomstolen, hur domstolarna och de enskilda rådmännen förhåller sig till den skyldigheten samt varför eventuellt olika förhållningssätt uppstår.

Delprojektet är ett avhandlingsprojekt vid juridiska institutionen, Uppsala Universitet. Huvudhandledare: Torbjörn Andersson (Uppsala). Biträdande handledare: Gregor Noll (Lund) och Rebecca Stern (Uppsala).

Läs en kort rapport från delprojektet (juni 2015).