Klimatbetingade skyddsbehov och ‘strategic litigation’

Doktorand: Matthew Scott

Klimatförändringarna hotar att öka såväl frekvensen som intensiteten hos naturkatastrofer, som exempelvis torka, cykloner, värmeböljor och andra extrema väderförhållanden. Uppskattningar av hur många människor, som vid slutet av detta århundrade kommer att ha drivits på flykt av naturkatastrofer orsakade av klimatförändringar, varierar från 200 miljoner till en miljard. Även om dessa uppskattningar har kritiserats, är de flesta överens om att flykt i stor skala är att vänta. Som exempel kan nämnas att endast under 2012 försattes mer än 32 miljoner människor på flykt pga naturkatastrofer.

Det akademiska och politiska intresset för fenomenet klimatförändrings-relaterad migration har varit omfattande under de senaste åren, och en rad förslag har förts fram, bland annat utarbetandet av en ny internationell konvention eller anpassning av befintliga internationella eller regionala instrument. Det pågår även ett viktigt arbete för att nå en överenskommelse kring riktlinjer, särskilt under Nansen Initiative, men politiska realiteter gör det osannolikt att ett bindande avtal antas.

Detta forskningsprojekt har således antagit en annan strategi. I stället för att överväga vad staterna kan göra, fokuserar det på potentialen för rättstillämpare, genom strategisk användning av rättsprocessen vid nationella, regionala och internationella domstolar och institutioner, för att tillgodose de omedelbara skyddsbehoven hos individer som riskerar utvisning till länder som har påverkats negativt av klimatförändringarna.

I regionala och internationella instrument för mänskliga rättigheter finns ett rättsligt skydd mot utvisning till länder där en person skulle riskera allvarlig skada, en så kallad non-refoulement förpliktelse. Men för närvarande, med undantag av den nationella lagstiftningen i vissa länder (särskilt Sverige och Finland), kräver tolkningar angående den materiella omfattningen av skyldigheten att skadan har sitt ursprung i handlingar eller försummelser av statliga eller icke-statliga aktörer. Mot så kallad ’naturligt förekommande’ skada skyddas inte uttryckligen, och de få rättsliga tolkningar som finns är restriktiva. Men genom att fokusera på antropogena klimatförändringars roll i en annars naturligt förekommande källa till skada, har några advokater (särskilt i Australien och Nya Zeeland) börjat hävda att befintlig internationell flyktingrätt och lagen om mänskliga rättigheter tillämpas inom ramen för klimatförändrings-relaterad flykt.

Forskningen kommer att följa två spår. Det första är att kartlägga den befintliga rättsliga ram som utvidgar skyddet mot avvisning i Europeiska Unionen, och att överväga hur denna ram kan hantera fenomenet klimatförändrings-relaterad migration. Det andra är att undersöka det arbete som just nu görs av jurister i olika EU-länder, särskilt i Sverige och Storbritannien, och att fråga varför, trots möjliga källor till skydd inom nationella, regionala eller internationella rättsliga ramar, europeiska advokater inte verkar ha varit lika aktiva som sina australiska och nya zeeländska kollegor när det gäller att framföra argument om klimatförändrings-relaterad skada och non-refoulement i domstolarna.

Projektet förväntas generera praktiska fördelar redan i ett tidigt skede. Genom att lyfta den potentiella relevansen av klimatförändrings-relaterade non-refoulement argument till målsägare och deras juridiska ombud, i synnerhet när det gäller arbetet som utförs av australiska och nya zeeländska advokater inom detta område, kommer sannolikheten att dylika fall når europeiska domstolar att öka. Utfallet av sådana mål kommer att vara en tillgång i framtida tvister, samtidigt som de kan bidra till en bredare diskussion om omfattningen av medlemsstaternas non-refoulement förpliktelser.

Delprojektet är ett avhandlingsprojekt vid juridiska institutionen, Lunds Universitet. Huvudhandledare: Gregor Noll (Lund). Biträdande handledare: Rebecca Stern (Uppsala).

Läs en kort rapport från delprojektet (på engelska, juni 2015).